Nytt år, nya intressen

Orsaken till att den här bloggen fått ett lite annorlunda utseende jämfört med tidigare är att jag som människa har genomgått drastiska förändringar. Mina intressen är inte längre att dricka öl och kolla på idrott. Jag har växt ifrån det där och hittat mitt nya kall i livet; patiens! I alla dess former är detta "singelspel" mitt livselixir och jag kan sitta i timtal för att bara klicka och dra ruter, klöver, spader och hjärter fram och tillbaka mellan alla prydliga högar av lycka!

Trots att jag är ganska ny i branschen har jag förstått att det är ganska så viktigt att ha någon att dela sina spelteorier med andra för att komma fram till den ultimata taktiken. det har länge varit ett problem för mig att nå ut till folk när det gäller det här, dels för att folk i regel inte spelar det i lika stor utsträckning som mig och dels för att det är pinsamt att fråga; "hörru, om du har en kung på en singelhög och en annan kung på en med 4 kort kvar, vilken ska jag dra ner på den lediga platsen för att maximera mina chanser till en lyckad omgång?".

När jag nästintill gett upp hoppet om att hitta någon lika missanpassad som mig så visar hon sig, likte en ängel från ovan, Plumsan "Spader Dam" Larsson. Från den dagen jag såg hennes statistik på Harpan så har jag vetat att jag hittat min partner i denna fantastiska värld av patiens. 745 spelade 3 vunna...

Dödsruna

http://www.blocket.se/vi/16911013.htm?ca=3_s

Venedig

Värmen, den fruktansvärda värmen är det jag kommer ta med mig från denna gondolernas stad. Pjaut och Kabbe är dom som viker sig för denna makalösa anstormning av plusgrader först och känner att dom måste göra något åt den outhärdliga situation dem befinner sig i. De kliver därför upp vid 9 tiden och beger sig in mot de centrala delarna. Vi tre som ligger kvar känner att sömn prioriteras högre för de närmaste timmarna och ligger därför kvar i det som bäst liknas vid en bastu. Det var utan överdrift 98 grader i husbilen. När vi känner att vi är nära att drunkna i våra sängkläder som vid det här laget i princip var flytande så tar även vi ett ryck och tar bussen in mot staden.

Väl inne i Venedig så möts vi av en storslagen arkitektur, pittoreska barer, trånga gränder och en hel del floder. Med risk att låta bögig så måste jag nog ändå säga att det var värt en skräckresa och omänsklig värme för att få uppleva Venezia.

Efter att vi hookat upp med de förlorade bröderna så slår vi oss ner på en ristorante och beställer in de italienska klasssikerna, pastan och pizzorna radades upp framför oss och efter avslutad måltid kom vi fram till att Italienarna kunde sina grejer. Vi avslutade dessutom med kaffe. Jag blev i princip utdömd när jag ville ha en vanlig kaffe. -"A regular coffee please." Italiensk servitör: "An Americano...." När jag hade fått in och avnjutit min Americano och grabbarna slukat sina Caffe Latte så var planen att bränna av några sköna gruppfoton och åka gondol bara för att göra våra mödrar stolta. Ett bildspel bestående av 20 dagars campingfylla har jag svårigheter att se att de skulle uppskatta i samma utsträckning.

När vi tagit bussen, som kan jämföras med tunnelbanan i Berlin efter Paraguay-matchen, tillbaka till husbilen så får vi några positiva besked. Den står kvar och värmen är inte så extrem som vi hade befarat. Termometern stod på 33.8 och det kändes under våra förhållanden som arktisk kyla.

Nu har vi varit nykter i snart 2 dygn och abstinensen i kombination med att det är midsommarafton ger mig känslan av att det kan bli en bläcka ikväll för att återställa balansen. Siktet just nu är inställt på Kiel, sisådär 140 mil norrut. Dock med en annan resväg norrut än den vi tog neröver. Vi ska stanna någonstans i Tyskland för att ta oss en nubbe och ladda upp alkoholförrådet. När vi har nått Kiel så tar vi färjan över till Göteborg och moderlandet. Vi hade omröstning i gruppen och vi kom fram till att Kabbe skulle streaka båten igen, vi hade fyra röster för och en emot. Men när man lever i en demokrati så måste man böja sig för majoriteten, vilket han kommer få erfara under morgondagen.

Europa har behandlat oss väl och jag tror att de flesta resenärerna på denna oförglömliga trip känner sig belåten med det vi har åstadkommit.

Skräckfärden

Vi bestämde oss som redan nämt för att ta vägen över alperna för att besöka Venedig. Resan började riktigt bra med några strejkande vägbommar och Kabbe som , som vanligt, hängde ut från fönstret och sprayade ner högersidan duktigt med sin gårdag som enda undantag. Men när vi kommit upp några meter havet och ackompanjerades av storslagna skidorter och serpentinvägar istället för autobahn så började min känsla att förändras dramatiskt. Från att sitta och kika ut på vägarna och njuta av naturen så kände jag att min puls ökade i takt med höjden vi klättrade till. Som högst var vi uppe på 1900m och min puls låg väl på 190. Jag var till slut tvungen att gå bak och lägga mig för att slippa se de ofantliga stupen utan vägräcke, söndervittrade vägarna och självmordsbenägna personer som tagit samma väg som oss.

Min panikångest blir inte bättre när den annars kolugna Erik Lundin utbrister, "nu är fan jag orolig", då vet man att det är extrema förhållanden. Svettningarna och blodpumpens frekvens i kabyssen blev även dom extrema då.

Hade jag haft något av värde att skänka eftervärlden så hade jag skrivit mitt testamente men jag fick ägna min tid till att gråta istället.

Vi kom till slut ner helskinnade tack vare Bubbens skillz bakom ratten och för det är jag honom evigt tacksam, jag har aldrig under så lång tid haft så hög puls. Vi kom relativt snabbt överrens om att den vägen inte skulle upplevas igen, åtminstonde inte utan Sherpa.

"-Aldrig mer, jag åker hellre 10 mils omväg.

- Jag åker 100 mil hellre.

- Ja men jag åker hellre runt hela Jorden!"

Husbil på bergsetapp: CHECK

Vi rullar vidare

När vi hade smält nederlaget och insett att vi har några dagar kvar att kaosa nere i europa så kallades det till sammanträde. Vi skulle komma fram till vår nästa destination. Två av medlemmarna dyker därför in på ett bibliotek och kopierar upp en europakarta (från efterkrigstiden, DDR, Tjeckoslovakien, Sovjetunionen och Jugoslavien var några spännande länder som var med) och tar med på ett lokalt fik. När vi suttit och gnabbats där ett tag och avfärdat planer om Warzawa, Prag och andra öststatsstäder så blir det till slut bestämt att vi ska rulla söderöver, till Venedig närmare bestämt. Gondoler, vespor, vinprovning och sol hoppas vi att den italienska staden ska kunna bjuda oss på. Ciao!

Är det någon som har något önskemål om en ort vi skall gästspela i kommande vecka så lämna gärna ett förslag i kommentaren, vi lovar att gå igenom och ta ställning till hur pass aktuellt det är.

Alptopp: CHECK

När vi ändå var på plats i alpland så tänkte vi att det kunde vara värt att åka och kika på lite fin Österrikisk natur. Efter tre skräckfärder i kabinbanor så står vi då där någon timme senare på dryga 2400 meters höjd och ser ut över vidsträcka landskap. Vackert, poetiskt och jäääävligt skrämmande, åtminstonde för mig med en minst sagt överdriven fobi för höjder. Alptoppar, dalgångar, snö, gräs och bakfulla svenskar i en perfekt fungerande symbios.

JAN-Z

Det blev ett minst sagt bittert slut på detta mästerskap och vår vistelse i alpland. Min förhoppning om ett sverige vidare till kvartsfinal blev totaldemolerat av Guus hiddink och hans mannar, de gula grabbarna var inte ens nära avancemang.

Efter matchen så hade vi 2 val, åka hem till campingen och husbilen och sura eller gå in på närmsta hak och beställa in ett dussin järn. För er som läser bloggen regelbundet förstår nog att det första alternativet mest bara var ett skämt och att vi slog oss ner vid ett bord och beställde in irons för glatta livet. Humöret gick parallellt med promillenivån spikrakt uppåt och efter 4-5 buca så är vi jätteglada. En i gruppen blir så glad att han hånglar upp en dam som var minst sagt risig. Faktum är att hon var utvecklingsstörd, gammal och jääääävligt ful! "hångel som hångel"

Efter startskotten på haket begav vi oss in till de mer centrala delarna av Innsbruck. Minnena vid det här laget är minst sagt sporadiska och enda anledningen jag har nåt att skriva här är att det blev lite av en så kallad lucköppning när vi synade bilderna från föregående kväll. Hånglet med mongisen hade alla glömt fram till det magiska ögonblick då bilden på en aspackad Jan-Z står o slätar av en dam med en kromosom-avvikelse. Jag såg även senare en anteckning på mobilen "Jan-zzzz kubg, hångka med ett mongo :)::)".

"Du HÅNGLADE fan med en mogge igår!"

Fler toKiga* bilder rullar förbi och det blev ytterligare skrattsalvor när det uppdagas att jag, Jan-Z och Olof har gått runt i suspekta kvarter i Innsbruck och försökt övertala folk att Jan-Z var en världskänd rap-artist och för att bevisa det freestylebattlade han med lite random människor som stod helt svarslösa, kanske inte bara för att han var så pass bra som han var... Jag och Olof stod i bakgrunden och försökte agera som ett riktigt neger-entourage, vi beatboxade skrek "JAN-Z (sjooon SEEE) och var allmänt häftiga. Taxiresan hemöver blev en jobbig färd för den stackars chauffören som blev tvungen att lyssna på halvkass beatbox, sjoooon sEEEE och berättelser på engelska om hur mkt bitches Jan-Z skulle få fucka när vi kom till campingen. Stockholmsgrrannarna fick också ta del av den kultur vi hade anammat under aftonen och vid 4-snåret väcks dom av "I'm gonna fuckin kill you man!" och andra coola uttryck vi har lärt oss genom åren med gangstafilmer.